Kanaliseringen på den svenska spelmarknaden ifrågasätts återigen av branschaktörer som menar att en växande andel spel sker utanför det licensierade systemet.
Enligt Johan Löfgren på Casivo är utmaningen inte primärt efterfrågan på licensierade produkter, utan villkoren som omgärdar dem.
När regelverket begränsar produktutveckling och marknadsföring i högre grad än i andra jurisdiktioner uppstår ett konkurrensgap. Spelare väljer inte bort licensierade bolag av ideologiska skäl, utan för att upplevelsen uppfattas som mindre attraktiv, säger han.
Striktare regler påverkar konkurrenssituationen
Sedan omregleringen har Sverige successivt skärpt spelregleringen med fokus på konsumentskydd och ansvarsfullt spelande. Samtidigt menar operatörer att åtgärderna i praktiken påverkar deras möjlighet att konkurrera med olicensierade aktörer som riktar sig mot svenska spelare från utlandet.
Begränsningar i bonusutformning, striktare marknadsföringsregler och längre ledtider för produktlanseringar lyfts som faktorer som påverkar konkurrenssituationen.
Kanalisationen uppskattas i dag till omkring 77–82 procent, enligt Spelinspektionen, vilket ligger under det politiska målet på minst 90 procent.
Krav på justeringar snarare än nya restriktioner
När diskussionen om kanalisationens faktiska nivå tilltar pekar allt fler aktörer på behovet av justeringar snarare än ytterligare restriktioner.
Förslag som lyfts handlar bland annat om mer proportionerliga regler, ökad flexibilitet i erbjudanden och förbättrade förutsättningar för innovation inom licensramen.
Flera operatörer framhåller att en långsiktigt hållbar kanalisation i första hand bygger på att det licensierade alternativet upplevs som konkurrenskraftigt i praktiken.
Det innebär inte nödvändigtvis en uppluckring av konsumentskyddet, men en översyn av hur reglerna påverkar produktutbud, användarupplevelse och marknadsdynamik.
Frågan väntas fortsätta vara central i den spelpolitiska debatten. För operatörer som verkar under svensk licens handlar utvecklingen i hög grad om huruvida regelverket kan balansera konsumentskydd med affärsmässig hållbarhet.
Om skillnaden i attraktionskraft mellan licensierade och olicensierade alternativ fortsätter att öka riskerar kanalisationen att försvagas ytterligare.